Alla inlägg av student21

Njutångersbok nominerad

Boken ”Njutångersboken” har blivit nominerad från Gävleborg till utmärkelsen Årets hembygdsbok. Vinnaren kommer att koras på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg nästa helg, lördagen den 27 september.

Sexton böcker är nominerade. Bakom ”Njutångersboken” står Njutångers sockens hembygdsförening. Hembygdsföreningens tog fram boken i en projekt med Studiefrämjandet. Den kom ut i våren 2013 i en första utgåva i 500 exemplar, som snabbt tog slut.

– Ganska snart behövde vi trycka en ny upplaga på 300 böcker. Detta får ses som en mycket lyckad satsning, skriver föreningen på Sveriges hembygdsförbunds webbplats för Njutånger.
Boken fick mycket bra recensioner i Hudiksvalls Tidning. Nu är det också nominerad av Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund till Årets hembygdsbok.

Jörgen Bengtson

Musik i Långvind

Detta instrumentella, flöjtbaserade musikstycke är en anpassning av stycket ”Bourrée”, skriven av Johann Sebastian Bach. Bach-versionen skrevs för luta, och är hans femte sats av sviten i e-moll för luta. Även känd som ”Aufs Lautenwercke” (verkar för lutan), skrev Bach stycket i början av 1700-talet. Musiken används för .
I vår intervju med Ian Anderson berättade han varför han bestämde sig för att anpassa Bach-kompositionen: ”Jag kom till den punkt där jag spelade flöjt varje kväll på scenen i början av 68, och så i slutet av året gick runt för ett instrument som en efterträdare till Roland Kirk-stycket ”Serenade to a Cuckoo”, som jag spelat mest 1968. Jag ville ha något som hade en synkopierad jazzy känsla, men en melodi som inte associerad med jazzvärlden eller bluesvärlden.

Och ’Bourée’ var lite musik som kom till mig genom golvbrädorna på mitt enkelrum i London, för det fanns en mediastudent i rummet nedanför som spelade om och om igen, denna refräng av Bach-melodin ”Bourée.” Han spelade på klassisk gitarr, men han fick bara en bit, han kom aldrig längre än den grundläggande saken. Så jag fortsatte att höra det, om och om och om och om igen, och bestämde mig för att jag skulle försöka använda den lilla låten på något sätt som utgångspunkt för ett instrumentalt verk.

Och Martin Barre, som bokstavligen, vid den tidpunkten i januari ’69, prövade för att gå med i bandet, sa:  ”Oh, jag kan den. Jag tror att jag har noterna någonstans för Bachs Bourée.” Så det var något vi ganska enkelt kunde börja med som en variation på ett klassiskt musikstycke. ”